Back in business! Efter tre veckors julledigt och en januarimånad som rusat iväg ska jag ta tag i det där nyårslöftet och blogga lite mer. Vi börjar med en lista tycker jag! Gravidlistan är snodd från Elsa Billgren och känns som en bra start nu när jag passerat halvtid på denna resa mot en baby.

När blir du mamma?
Minimänniskan är beräknad att komma i slutet på maj, så jag räknar med att det blir en liten junibebis. Eftersom både jag och min man fyller år på vintern känns det så lyxigt att vårt första barn ska bli en liten försommarbaby som får ha kalas ute i det gröna, med jordgubbstårta och kompisar med spring i benen. Eftersom jag tycker att just maj och juni är några av årets bästa månader är jag himla peppad på att få nya minnen att knyta an till den magiska tiden på året!

Var graviditeten planerad?
Jag är ju lite av ett planeringsfreak så det var bestämt ett halvår i förväg vilket datum vi skulle ta steget och börja försöka bli med barn. Min man himlade lite med ögonen men jag ville så gärna njuta av sommaren och semestern utan att fokusera på att bli gravid. Sedan kände jag väl inte heller att det fanns någon brådska, men blev ändå besatt och ville bli gravid på en gång när vi väl började hoppas på ett plus.

När berättade du om graviditeten?
För de nära oss berättade vi i takt med att det gavs tillfälle. Tre av våra vänner fick reda på det samma dag som vi plussade! Då var vi i vecka 4, 3+3 närmre bestämt. Nu vet jag inte hur det känns att hålla det hemligt men jag tyckte att det var härligt att dela med oss av nyheten så fort det bara gick.

Hur många barn vill du ha?
Spontant känns en familj på fyra som ett bra gäng. Att ha tre barn verkar också härligt. Vi får se helt enkelt!

Tätt ihop eller långt isär?
Om tätt ihop betyder ett års mellanrum och långt isär är fyra plus så känns något mellanting som ett bra alternativ. Jag vill verkligen återhämta och rehabilitera mig mellan graviditeterna, landa i föräldrarollen och hinna andas lite.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Runt ultraljuden, ja. Ärligt talat har just veckorna kring de två ultraljuden vi har haft varit otroligt påfrestande psykiskt. Jag har känt mig så stressad innan och helt utmattad efteråt. Annars försöker jag vara i nuet och lita på att allt blir som det ska. Min man har varit så positiv och rationell under hela graviditeten vilket har hjälpt otroligt mycket. Världens bästa stöd <3

Hur har graviditeten känts hittills?
Inte som jag trodde att den skulle kännas! Jag har mått väldigt bra, de flesta dagar som vanligt, och varken varit särskilt trött eller illamående. Jag trodde också att preggomagen skulle synas mycket fortare, nu i vecka 22 har jag äntligen fått en liten kula! Nu när vi har passerat halvtid känner jag mig plötsligt mycket mer emotionell och tänker mycket på hur det ska bli att ta hand om en ny liten människa.

Gillar du att vara gravid?
Det känns ju konstigt att svara nej på den här frågan när jag hittills har haft en så problemfri och enkel graviditet. Men jag skulle inte heller svara ja. Jag tycker att det känns häftigt! Men jag tycker också om att vara mig själv med allt vad det innebär. Att kunna träna som jag vill, äta vad jag vill utan att behöva oroa mig för farliga bakterier eller kunna ta ett glas vin när jag känner för det. Även om det är en unik upplevelse, att bära och föda ett barn, kan jag känna mig lite avis på min man, som kan få ett biologiskt barn utan de fysiska risker det innebär.

Ska ni ta reda på vilket biologiskt kön det blir?
Ja! Vi var alldeles för nyfikna för att låta bli.

Hur tänker du kring förlossning?
Jag hoppas att jag får vara frisk och känna mig stark när det är dags. Jag känner mig inte rädd men allvarlig. Fattar ni hur jag menar? Just nu fokuserar jag på att göra det jag kan för att få en så bra upplevelse som möjligt. Prata mycket om mina känslor, äta bra mat, träna och meditera. Vi kommer ha med en doula på förlossningen och våra förberedande samtal har redan hjälpt mig mycket.

Hur tänker du kring första bebistiden?
Tyvärr har jag ingen glorifierad bild av första tiden med en baby, jag inbillar mig snarare att det kommer vara rätt kladdigt, gråtigt och tufft. Jag är rädd för anknytningsproblem och förlossningsdepression, såklart också att bebisen ska få en svår första tid i livet eller att jag ska må väldigt dåligt i kroppen.
 Ni hör ju hur mycket jag ser fram emot de första veckorna 😉 Vi kommer vara lediga hela familjen de tre första månaderna och det tror jag kommer underlätta!

Så, eftersom detta är en träningsblogg (med en rätt stor dos övrigt livsnjutigt) tänkte jag använda den för att dokumentera denna resa. Preggoresan alltså. Ja, hur funkar det egentligen när man ska skapa en människa och hålla sig hyfsat aktiv och stark på kuppen? Det ska vi ta reda på!

Min första trimester (fram till vecka 13-14, det verkar lite oklart det där) ger jag betyget över förväntan. Efter att ha hört historier om fem powernaps/spyor/gråtattacker per dag känner jag mig lyckligt lottad som slapp undan de flesta (mer jobbiga) symptom som ofta hör till den där första, sköra tiden av en graviditet. Kikar jag tillbaka på mina anteckningar (hur snabbt glömmer man?) ser jag att vecka sex, sju och åtta kryddades med lätt illamående (lite som känslan innan en magsjuka bryter ut) och trötthet som bäst botades med soffhäng. Vecka nio började jag må som vanligt igen och har gjort sedan dess.

Även om den första tiden av en graviditet egentligen inte behöver förändra så mycket på gymmet (rent fysiskt alltså) insåg jag snabbt att några justeringar var tvungna att göras. Att min kostcirkel i princip bestod av cheddartoast med ketchup gav ju inte de bästa förutsättningarna för några exceptionella prestationer, om vi säger så…

Lägre vikter. Nu tränar jag på 85 procent av mina maxvikter. Det är en ganska vanlig nivå att lägga själva träningen på även som ogravid men nu går jag inte över den gränsen även om det känns bra. Kontroll och teknik är nummer ett! Detta innebär att jag som mest stöter 60 kilo, rycker 42,5 kilo, (front)böjer (70)/85 kilo och pressar 40 kilo. Helst håller jag mig till lite lägre vikter med fler repitioner.

Nej till puls. Flåspass funkade inte alls i vecka fem-åtta. Jag blev snabbt yr och mådde illa så under den perioden fokuserade jag på rena styrkepass. Sedan några veckor tillbaka har jag infört flåspass igen och det känns bra!

Stark bål, ja tack! Det senaste året har jag varit bra på att runda av varje pass med bålövningar. Nu är detta ännu högre prio.

IMG_8794Jag tar till alla knep! Ett par vitsilvriga Nike Metcon 2 klickades hem för att ge mig en push i rätt riktning… 

Rent fysiskt har jag alltså kunnat träna hyfsat som vanligt. Mentalt har det däremot varit en större utmaning. Så fort jag fick det svart på vitt att det faktiskt fanns ett litet liv där i min mage var det som att allt förändrades – i mitt huvud alltså. Det kändes inte längre lika bra att träna med vikter nära mitt max, jag ville liksom inte pusha mig själv på samma sätt som förr. Och motivationen blev lidande. När man så länge tränat med prestation som mål blir det liksom inte lika kul att bara hålla igång.

Här gällde det att tänka om snabbt som attan, träningen får mig att må bra och kommer dessutom med en rad andra fördelar även för en gravid. Nu i andra trimestern har jag börjat följa en programmering som är speciellt utformad för blivande mammor som tidigare tränat tyngdlyftning och crossfit. Det känns som den motivationsboost jag behöver! Jag har sagt det förr och jag säger det igen – att planera sina egna träningspass är verkligen en enkelbiljett till destination jagorkarinte.

Även om det eviga vintermörkret och en späckad decemberkalender knappast gör det enklare att prioritera träningspassen gäller det att hålla ut. Snart vänder det! Hur mår er träningsmotivation på vintern?

(Tack för alla grattis här och på Instagram! Jag blir så glad!)

Den största, bästa rubriken jag någonsin skrivit. Åh. Tänk att det om ett ynka litet halvår ska bo en baby här med oss. En liten minimänniska, vår lilla skatt. Det tog ett tag att sjunka in, även om det fortfarande gör det lite varje dag, men de senaste veckorna har jag gått runt med ett finurligt litet leende på läpparna. Klappat den (än så länge) obefintliga gravidmagen och liksom… Börjat förvandlas till en mamma. Läskigt, spännande, häftigt, stort, helt overkligt och så rätt. Allt det där i en enda röra. Faktiskt en av få saker jag inte har helt lätt att sätta ord på.

Just nu är jag mitt uppe i tillståndet som kallas spökveckor. Tiden då bebisen varken syns eller känns och det stämmer – jag känner mig faktiskt helt som vanligt bortsett från drömmarna som härjar under natten och den längtan som växer i mitt hjärta. Jag väntar otåligt på att känna det första fladdret, funderar på hur varmt man bör klä ett majbarn och drömmer om hur livet kommer se ut om exakt ett år – då babyn är en självklar del av vår familj och vi ska fira vår första jul som tre.

Tanken är att jag ska dokumentera allt som händer här i bloggen. Yes! Nu kör vi igång igen.
Hoppas ni vill hänga med!

Hörrni, vilken jäkla sommar det blev. Och fortfarande är? Trots att kalendern visar 19 september har vi fortfarande 18+ och sol här i stan. En extra allt-sommar helt enkelt. Jag har ägnat min tid åt att komma tillbaka till Stockholmsvardagen efter ett helt år på språng. Förr gick det inte mer än tre veckor i sträck utan att jag befann mig på en flygplats, nu är livet lite mer lunk. Skönt! En hemester var därför inplanerad denna sommar, jag hade längtat så efter mina kvarter! Men när semmen väl närmade sig väcktes reslusten till liv och planen skrevs snabbt om: En vecka på Gotland, en vecka hemma och en vecka på Mallis. Så himla härligt och jag ville faktiskt inte åka hem. Mallorca har allt – härliga utflykter, turkost saltvattnet, berg, natur, sangria och sol.

IMG_9776

Vi flög tidigt på morgonen landade på Mallorca på förmiddagen. 10 minuter taxi senare var vi mitt i Palma som skulle bli vår bas under veckan. Hotellet visade sig ha superbra läge och en himla härlig takterass.

IMG_4591

På dagarna sladdade vi runt i en gullig liten Fiat 500. Mannen körde (ja, det var ju det där med att ta körkort…) och jag var DJ. Det blev en hel del Enrique Iglesias i högtalarna.

Att köra på Mallorca är enligt uppgift “jävligt kul” men tyvärr får personen bakom ratten inte njuta lika mycket av utsikten. Vägarna är snirkliga och bitvis rätt branta. För en höjdrädd passagerare kan det upplevas spännande/skräckinjagande.

Vi besökte gulliga små bergsbyar, som Valldemossa. Här promenerade vi runt, åt lunch och slog till på en glass från Gelati Mossa. Vi åt fantastisk glass hela veckan faktiskt men det där stället var något extra.

IMG_7105

Vi stannade till i små vikar och badade i turkost vatten.

En annan glassfavorit var Cream Crew i Palma. Veganglass i en hel uppsättning smaker, det är man inte bortskämd med. CC ligger i området Santa Catalina där vi också hittade ett gäng grymma restauranger!

IMG_3391

Men den bästa dagen på hela resan var när vi besökte Deià. Lite spontant styrde vi om vår GPS dit när vi råkade hamna i en riktig turistfälla till kustby. Och så blev det den bästa dagen på hela resan. Är det inte alltid så?

Det var något helt magiskt med den här platsen, så pass att vi började smida planer för att rymma dit ett par månader och “typ, skriva eller måla eller något”. Lunch åt vi på La Residencia. En urgod pasta pesto med fantastisk utsikt och ro i själen på köpet. Ja tack!

Det finns så många otroligt vackra stränder strösslade över hela ön men favoriten blev den lilla viken Cala Portals Nous. En liten strand som ändå var hyfsat lugn med klippor och fantastisk sandbotten. Dessutom låg den bara en kvart från Palma med bil!

IMG_0206

Åh. Är det inte vackert? Jag längtar redan tillbaka.

Angående favoritsmoothies, glöm det jag skrev sist. Här kommer den nya stjärnan! Jag älskar att använda kvarg som bas i mina smoothies på grund av proteinrikt (= mätt) men också för att den syrliga smaken passar så bra med frukt och bär.

Processed with VSCO with f2 preset

Gör så här: Mixa 2 dl kvarg med en skvätt vatten, kanske 30 sekunder, tills den blir helt slät. Släng i en banan, 1 dl fryst mango och någon matsked solrosfrön. Krydda på ordentligt med kardemumma. Mixa en minut. Häll upp i ett stort glas, pudra på lite mer kardemumma och dekorera med bananskivor om du vill vara fancy. Mm!