Days in bed

Igår vad dagen D, hög tid för den fruktade men också efterlängtade fotoperationen. Min förra operationsupplevelse var ju som bekant rätt svår så inför denna drabbning hade jag jobbat undan en hel hög texter, försökt meditera bort mina rädslor och avklarat flera krissamtal med mannen här hemma. Allt för att kunna vara sjukskriven veckan ut och få chans att återhämta mig både psykiskt och fysiskt…

Och så var det inte särkilt hemskt alls! In och ut på fyra timmar, det kändes inte alls lika dramatiskt med dagkirurgi och jag mår som vanligt förutom att det känns som om min fot kommer explodera när som helst. Men eftersom jag denna gång kan resa mig upp ur sängen själv, skratta och gå på toaletten utan problem känns det som a small price to pay. Nu väntar såklart flera veckors rehab, jag har gjort det här förut och vet att känslorna kommer gå upp och ner. Min strategi är att göra det jag ska på gymmet, även om det knappast kommer vara särskilt spännande, men också fokusera mer på andra delar av livet. December är en hektisk jobbmånad för mig, jag kommer också få tid att laga mer mat och hänga med folk jag gillar. Det ser jag fram emot.

image1 2
50 shades of the same (!!) grey. Kryckorna matchade mina linnelakan och pjamasen fint! Tröjan kommer från The White Company, sponsfritt-supertips till er som letar efter sköna hemmakläder.

Jag har verkligen insett det senaste året att takten på ens utveckling går upp och ner, nu det är små steg framåt som gäller. När man precis har börjat med styrketräning går det ofta fort, man sätter personbästan varje vecka eftersom tekniken, viljan och styrkan blir bättre i raketfart. Ju mer finslip det börjar handla om, desto mer jobb krävs för att få resultat. Man kan inte förvänta sig att det ska vara payday varje vecka utan istället försöka se sin utveckling ett kvartal eller halvår i taget. Tiden däremellan är det bara grind, grind, grind som gäller 🙂

Speak to you soon <3

Share:

Leave a Reply

Your email address will not be published.