Från träning till tävling

I december deltog jag i min första tyngdlyftningtävling. Say what?! Ja, det var verkligen som att dra ett plåster! Klubben jag tränar med i London arrangerar ett par tävlingar om året och eftersom jag var inne i ett riktigt bra träningsflow när det kom på tal där i oktober tänkte jag – varför inte? Några klick och 10 pund senare var jag anmäld. Jag bestämde mig där och då för att satsa på säkra vikter, sådana som jag aldrig failar på träning men som ändå är rätt nära mina max. Ingen big deal. Sådär några dagar innan kom jag på att jag knappt hade någon aning om hur hela spektaklet skulle gå till. Hur ser en tävlingsuppvärmning upp? Hur mycket tid kommer jag att ha mellan lyften? Hjälp!

När dagen väl kom släpade jag mig dit. Nervös för att lyfta inför typ 40 personer och kanske mest nervös för att de där nerverna skulle ställa till det för mig. Jag ville verkligen ha en bra första tävling. Målet var att det skulle kännas bra och kul för att liksom sätta en positiv grund. Siktet var inställt på att klara alla sex lyft och få en total över 100 kilo.

IMG_9570

Jag minns knappt någonting från mina lyft nu i efterhand förutom att vikterna kändes overkligt lätta och att jag fick ett enormt rus efteråt. Det var verkligen så kul! Eftersom jag var där utan coach fick jag släppa kontrollbehovet och gissa mig fram under uppvärmningen och det blev rätt bra. När jag gick hemåt senare på eftermiddagen, hög på snickers och torkad mango, hade jag bockat av sex godkända lyft och en total på 102 kilo.

I år är planen att jag ska tävla mer, nästa är faktiskt inbokad redan nu i februari. Jag ser verkligen fram emot ett år med mycket tung träning, efter flera år med mycket rehab och fokus på teknik. Det är lätt att glömma när det går bra men jag är så tacksam att jag just nu kan träna helt utan hinder. Det finns ingen bättre känsla än när kroppen känns pigg, stark och hel. Äntligen! Närmast jobbar jag mot att sätta 50 kilo i ryck och 70 kilo i stöt. Kan jag bocka av det före sommaren? Jag tror det!

IMG_5025

Inte helt oviktiga i sammanhanget är mina nya tyngdlyftningsskor som jag fick i julklapp av min man. Ett par Nike Romaleos. Mina Reebok Crossfit Lifters hade ett par år på nacken och var ju mer av en hybridsko så längtan efter ett par riktiga diton hade funnits där ett tag. Valet föll på Nikes lyftarsko då jag har lite bredare fötter än vad Adidas tål. Jag älskar dem! Bra klackhöjd, superstabila och framförallt lätta. Tillsammans ska vi ha ett starkt år!

EDIT: Mindre än ett dygn efter att det här inlägget publicerades satte jag ett PB i frivändning på 70 kg (!!) och strax innan dess en tvåa på 68 kg. Kommer somna stolt ikväll. Hurra!

Share:

2 Comments

  1. February 11, 2016 / 9:02 am

    Men vad roligt, och häftigt framförallt! Lycka till på nästa tävling!

  2. Elisabethtypett
    February 15, 2016 / 3:14 pm

    Du är ju bara för jäkla stark och inspirerande <3

Leave a Reply

Your email address will not be published.