Om du skulle spana in mitt Pinterest-flöde är detta vad du skulle se: En hel hög bilder på grå väggar, snygga badrum och gröna växter (en större lägenhet är topp tre på önskelistan i år), några vackra porträtt av Kate Winslet (min eviga crush – vilken kvinna!!) och sedan några hundra drömmiga snapshots från Paris. Paris! En sådan där stad som aldrig har funnits med på min att göra-lista, övertygad om att den var totalt överskattad. Men så tillbringade jag 48 intensiva timmar där i höstas och wow! Vilken stad! Arkitekturen, musiken, maten, magin! Jag måste helt enkelt tillbaka asap. Som tur är lär det inte dröja särskilt länge, Paris ligger ju bara en kort tågresa från London. Två timmar och så är man i en annan värld.

IMG_6588IMG_4624Paris1IMG_2918IMG_9662Paris2IMG_4890IMG_8332

Vi hade verkligen tur med vädret, det kändes som en tripp tillbaka till sensommaren med nära 20 plusgrader. Dessutom lockade jag till mig Europas sista mygga och lyckades få inte mindre än sju (!!) myggbett. I november…!

Förutom den obligatoriska turistrundan hann vi med en klassisk konsert på måndagkvällen. Extra fint var det när stråkkvartetten spelade Kanon i D, den låt som våra stråkmusiker spelade precis innan vigseln då jag och A stod undangömda i ett annat rum med fjärilar i magen… Jag grät några lyckotårar.

Nästa gång hoppas jag vara kvar längre än två dagar och då vill jag se mer, strosa mer och framförallt ÄTA mer. Har du några måsten som jag bara inte får missa – rapportera i kommentarerna!

I december deltog jag i min första tyngdlyftningtävling. Say what?! Ja, det var verkligen som att dra ett plåster! Klubben jag tränar med i London arrangerar ett par tävlingar om året och eftersom jag var inne i ett riktigt bra träningsflow när det kom på tal där i oktober tänkte jag – varför inte? Några klick och 10 pund senare var jag anmäld. Jag bestämde mig där och då för att satsa på säkra vikter, sådana som jag aldrig failar på träning men som ändå är rätt nära mina max. Ingen big deal. Sådär några dagar innan kom jag på att jag knappt hade någon aning om hur hela spektaklet skulle gå till. Hur ser en tävlingsuppvärmning upp? Hur mycket tid kommer jag att ha mellan lyften? Hjälp!

När dagen väl kom släpade jag mig dit. Nervös för att lyfta inför typ 40 personer och kanske mest nervös för att de där nerverna skulle ställa till det för mig. Jag ville verkligen ha en bra första tävling. Målet var att det skulle kännas bra och kul för att liksom sätta en positiv grund. Siktet var inställt på att klara alla sex lyft och få en total över 100 kilo.

IMG_9570

Jag minns knappt någonting från mina lyft nu i efterhand förutom att vikterna kändes overkligt lätta och att jag fick ett enormt rus efteråt. Det var verkligen så kul! Eftersom jag var där utan coach fick jag släppa kontrollbehovet och gissa mig fram under uppvärmningen och det blev rätt bra. När jag gick hemåt senare på eftermiddagen, hög på snickers och torkad mango, hade jag bockat av sex godkända lyft och en total på 102 kilo.

I år är planen att jag ska tävla mer, nästa är faktiskt inbokad redan nu i februari. Jag ser verkligen fram emot ett år med mycket tung träning, efter flera år med mycket rehab och fokus på teknik. Det är lätt att glömma när det går bra men jag är så tacksam att jag just nu kan träna helt utan hinder. Det finns ingen bättre känsla än när kroppen känns pigg, stark och hel. Äntligen! Närmast jobbar jag mot att sätta 50 kilo i ryck och 70 kilo i stöt. Kan jag bocka av det före sommaren? Jag tror det!

IMG_5025

Inte helt oviktiga i sammanhanget är mina nya tyngdlyftningsskor som jag fick i julklapp av min man. Ett par Nike Romaleos. Mina Reebok Crossfit Lifters hade ett par år på nacken och var ju mer av en hybridsko så längtan efter ett par riktiga diton hade funnits där ett tag. Valet föll på Nikes lyftarsko då jag har lite bredare fötter än vad Adidas tål. Jag älskar dem! Bra klackhöjd, superstabila och framförallt lätta. Tillsammans ska vi ha ett starkt år!

EDIT: Mindre än ett dygn efter att det här inlägget publicerades satte jag ett PB i frivändning på 70 kg (!!) och strax innan dess en tvåa på 68 kg. Kommer somna stolt ikväll. Hurra!

Gissa hur glad jag blev när jag hamnade på Expressen Hälsolivs lista över 10 träningsbloggar du borde följa…! Dessutom tillsammans med stjärnor som PT-fia, Jill Holmström, Lofsan och Jacob Gudiol (för att nämna några) och den finfina beskrivningen:

I sammanhanget en liten indiepärla, men väl värd att lyftas fram. Frilansjournalisten Danielle Deasismont formulerar sig nämligen så tankeväckande och fint, oavsett om det handlar om träning, mat, relationer eller vardagspussel. “Elles” mål är att vara stark i både kropp och själ: hon trivs bland skivstänger och drömmer om att tävla i tyngdlyftning. På bloggen skriver hon om det – samt vikten av att vila, äta och vara närvarande.

IMG_1795

Extra glad blir jag ju eftersom det är precis den balansen jag själv gillar i bloggar. Stort och smått, fina bilder utan att det blir för ouppnåeligt perfekt, en människa bakom orden där alla känslor och delar av livet får ta plats. Hälsa är ju så mycket mer än antal träningspass i kalendern eller vad som ligger på tallriken. Hur ser din bästa blogg-lista ut?

Äter ni samma sak varje morgon? Jag gör det, i alla fall i perioder. Trenden var länge kokta ägg och kaffe men när jag fick syn på en gul kartong paleoflingor på Whole Foods för ett tag sedan klättrade den snabbt upp på topplistan. Hemma i Stockholm skulle jag äta de honungrostade flingorna med filmjölk (sött + syrligt = bäst) men nu blir det istället grekisk yoghurt till. En blandning av gyllene kokosflingor, solrosfrön, mandlar, pumpafrön, cashewnötter, pekannötter och chiafrön. Mm!

IMG_0367IMG_6244

Förstås superlätt att göra själv också om du vill. Kopiera ingredienslista rakt av, lägg på en plåt, ringla över honung och några droppar vatten, jobba ihop med händerna och rosta i ugnen på 150 grader i 15-20 minuter. Rör gärna om lite mitt i rostningen. Klart!

IMG_1097

Så gott att jag faktiskt packade med en kartong i resväskan för att säkra min fix medan jag var i Sverige sist. På bilden ser ni en lyxfrulle som jag, min syster och hennes kille slängde ihop en måndag. Grape, scones, bär och kaffe. En frukost jag gärna skulle äta varje dag!

2015. Ett år av firsts! Jag tillbringade många timmar på flygplan, besökte många nya platser, pendlade mellan Stockholm-London hela hösten och nummer ett, gifte mig med den bästa människan jag vet <3 Mycket kärlek, många skratt men livet har också pepprat mig med utmaningar. Hjälp! En karusell, minst sagt. Så, var det ett bra eller dåligt år? Kanske lite av båda. Det värsta och det bästa i en jäkla röra. Kanske är det så livet är som mest, egentligen.

101015-emmaerikssonphotography-62 kopia 2Foto: Emma Eriksson

I år ska jag fixa lite mer lugn i själen och ge tid åt några egoprojekt som att funnits med på att göra-listen alldeles för länge. Känner mig pepp faktiskt! Nu kör vi!